• Det vi alla säger är att miljön måste räddas.Vi kräver att man måste se till att vår miljö inte förstörs. Vi går omkring med en känsla av oro och vanmakt. Någon måste göra något.

Det vi alla säger är att miljön måste räddas. Vi kräver att man måste se till att vår miljö inte förstörs. Vi går omkring med en känsla av oro och vanmakt. Någon måste göra något. Men denna någon är inte vem som helst. Regeringen är en någon som fattar beslut som förbättrar der kritiska läget. Ett företag är ett något som kan framställa produkter som är ofarliga för miljön. Men vi –du och jag – är också ”någon” som kan bete oss på ett sätt som minskar risken för att miljön skjuts i sank. Ett byte till en energisnål lampa av en person ger naturligtvis ingen effekt på energiförbrukningen, men en till och en till och en till…det ger effekt!!

Sverige är ett land utan större katastrofer eller krig. Det är glesbefolkat land med stora naturrikedomar. Vi har också utnyttjat detta till att bygga upp ett välstånd och till att berika oss. Men priset var högre än det vi betalade. Vi måste nu betsala priset för den miljöbelastning som vi åstadkommit. Vi kan inte vara stolta över det skick i vilket vi lämnar över Moder Jord till nästa generation. Dilemmat är att vi inte vill göra avkall på vår egen livsstil/bekvämlighet trots att omsorgen om miljön och hushållningen med miljöresurserna kräver det. Vi tycker att vi har en levnadsstandard som vi förtjänat och många tycker också att den nivå man har är lägre än många andras, så jag är väl inte den som skall behöva ge upp något av det lilla som jag har.

Vårt dåliga samvete har kanske också att göra med att vi även har låtit andra delar av världen få bekosta vår välfärd genom det försprång vi har haft i olika avseenden.

Men eftersom vi alla sitter i samma båt måste vi alla hjälpas åt. De som har det sämst ställt är säkert inte de som med enkla åtgärder kan förbättra läget mest. Det gäller ju för var och en att göra vad som är möjligt i den miljö man lever. Vi måste återskapa den balans som krävs för en hållbar livsstil. Vi måste bromsa den hejdlösa framfart som riskerar att ödelägga jordens resurser. Inte nog med att vi försätter jorden i ett erbarmligt tillstånd i fråga om uppvärmning, spridning av giftiga ämnen, utslagning av djur- och växtarter m.m. m.m. Vi plundrar ju också jorden på tillgångar som kommande generationer med rätt kunde kräva som sina.

Vi förstår att fortsatt höga utsläpp av växthusgaser kan leda till klimatförändringar av katastrofala mått. Vi förstår att många av de ämnen som vi sprider ut i naturen och som upplagras, bl.a. i oss själva, kan vara farliga. Vi förstår att vi tar ut mer av naturen än den kan reproducera och att vi också förbrukar ändliga resurser i en exempellös takt. Växter och djur försvinner från jordens yta – för gott. Vår ekonomiska tillväxt är kopplad till en hög förbrukning av energi- och materialresurser, som lagrats i jordskorpan under miljontals år. Under en sekund av denna tidrymd – vår generations livstid – har dessa resurser i snabb takt omvandlats till varor - vår generations materiella välfärd – och skadliga utsläpp och avfall – vår generations testamente.

Det är sant att vi inte med full säkerhet kan bevisa alla samband, t.ex. att klimatförändringarna som nu observeras beror på ökade utsläpp av växthusgaser, eller att ökad förekomst av cancer och allergier skulle bero på en ökad halt av giftiga ämnen i våra kroppar. Ibland förs det fram att den uppvärmning som har registrerats beror på naturliga cykler och att människan i alla tider utsatts för olika slags ämnen. Man skulle alltså lugnt kunna fortsätta, ofta med det samvetsdövande tillägget att man dessutom till nästa generation säkert kommit på andra helt ofarliga lösningar, om de nu skulle visa sig vara farliga.

Accepterar vi att fortsätta som om vi dundrar fram i en bil i full fart på en väg i fullständigt beckmörker? Accepterar vi moraliskt att låta kommande generationer ta den eventuella smällen. I Bockarna Bruse hänvisade man det onda trollet till nästa bock – inte just vår generation, men nästa -  nu utan chans att utgången blir som i sagans värld!

Nåväl, allt detta är ju dystert och vi får väl se hur det går, är den reaktion som man bekvämt väljer. Men det är nu som vi i stället skall agera. Vi har en sällsam uppgift: Vi skall vända skutan åt rätt håll!

Det vi vill skapa är en framtidstro och ett engagemang att vara med i ett fantastiskt äventyr att vända skutan rätt. Varför skulle det inte kunna kännas lustfyllt att medverka till att med ett litet pyttesegel vrida skutan lite grann åt rätt håll. Det är ju så att alla segel gör nytta så länge de för skutan åt rätt håll. Men det är inte bara genom att hissa det lilla seglet som vi kan påverka riktningen: vi kan också i samhällsdebatten påverka organisationer, myndigheter och näringslivet att hissa de stora seglen för att ännu snabbare föra utvecklingen åt rätt håll.

Tänk att efter en tid kunna konstatera att vi faktiskt har åstadkommit en förbättring. Tänk den dag då man kan signalera faran över. Det är ett mål som finns inom räckhåll och det är vi – du och jag – som skall se till att vi når dit!

Per Samuelson

Envact